Blodiglarna måste matas på museet.

Ett museum med utmaningar

Världens bästa lilla museum tuggar på. Även om vi inte har alls lika mycket besökare som under sommaren så kommer det en hel del gäster. Särskilt lördagar och ibland söndagar är väldigt populära. Lite nya föremål till museet har också tillkommit, så som hår och kött från mammut, ett pongspel från 1974 (det nästförsta hemmatv-spelet och det första populära) samt världens minsta hopfällbara telefon som man givetvis får ringa och smsa med!

Just nu ligger mina tankar dock främst på våra kära blodiglar som har det lite kärvt. De ska egentligen klara att gå ett år utan mat, men under senaste veckorna har tyvärr två av våra kompisar gått bort. Efter att ha rådgjort med experter verkar det som att de helt enkelt är hungriga.

Det enklaste och vanliga sättet att mata husdjursblodiglar är att helt enkelt stoppa ner armen och låta dem suga sig mätta. Varken jag eller någon i museipersonalen verkar dock särskilt sugna på detta. En annan lösning är att låta dem suga blod från ett husdjur eller liknande, men det känns grymt och taskigt. Därför fnular jag nu på en egen lösning. Idag ska jag gå till Ica för att köpa lite blod, sedan har jag tänkt lägga det i ett korvkinn, värma upp det lite i micron och sedan försöka mata iglarna med det. Förhoppningsvis blir det realistiskt nog för att iglarna ska hugga. Om inte det här funkar vet jag inte vad nästa steg är.

Att driva ett museum är verkligen annorlunda. Arbetsuppgifterna skiljer sig ibland markant. Som en i personalen sagt: Man vet aldrig vad som väntar en under ett arbetspass på Upplevelsemuseet…

Nedan lite fakta om hur mänsklig matning av iglar går till (något som vi på museet i allra högsta grad vill slippa):

När en igel biter dig utsöndrar den samtidigt ett smärtstillande ämne som gör att du inte ens märker det. Igeln kommer försöka sitta kvar i upp till 40 minuter för att få i sig så mycket blod som möjligt. Om du upptäcker den kan du helt enkelt rycka loss den. Du får dock räkna med att blöda i upp till 18 timmar efteråt, blodigeln sprutar nämligen in ett ämne som gör att blodet inte vill stelna.

En ensam igel är ingen fara för en människa. Det krävs minst 120 stycken för att du ska tappa så mycket blod (40 %) att du riskerar att dö. Det finns inget bekräftat fall på att någon dött, men en 65-årig man i Turkiet var nära att bli den första när han 2008 fick rusas till akuten efter att ha blivit biten av 130 iglar.